Ljudmix från helvetet

Jag stod och väntade på Tvärbanan på väg hem från Erik och lyssnade på Robert Wyatt i lurarna. Bredvid, till höger om mig, står två medelålders damer.
Mitt i en låt, helt onödigt, har han lagt in hundskall, panorerat så att det endast ligger i högra örat.
Jag höll på att skita ner mig av skräck. Jag hoppade till som en psyco. De måste trott att jag var helt skvatt galen. Jag smög in i skuggorna och skämdes.

Robert Wyatt är förövrigt ganska bra ibland. Eller typ två första låtarna, eller bara första på nya albumet.