Tillbaka från London

I går var jag i London med mina arbetskamrater för att prata med världens största spelsite som vi har gjort Disc Pool till. De var jättemånga som jobbade där och hade tre våningar kontorslandskap.
Som ni ser på väggen så har de en projektor som visar liveinformation från servrar och liknande. Det gillade jag.

Per har gjort ett pingisspel till iPhone som vi för första gången kunde testa mutiplayer i eftersom vi inte har två iPhone generation 2 eller senare (man måste ha det för att köra bluetooth).
Från vänster: Alex, Johan, Camilo, Rob, Per, Robster.

Det var bättre förr

På Tv går America Got Talent. Och en gång i tiden hade de ju det. Så slipat. Kolla bara i slutet när det är flera som dansar synkront så det förslår.

I morgon åker jag till England och kommer hem på fredag och tjabbar med Miniclipparna.

10 minuter kulor-traffar-väggen-i-slowmotion-porr

Rekommenderas för alla Guns'n'Ammo älskare där ute.



När jag ändå är här och skriver så kan jag berätta att Erkii och jag börjat spela på travet igen. Erkii satte 4 rätt förra helgen och jag, inte riktigt like rutinerad, satte 3 rätt nu i helgen.

Jag och Joanna har även påbörjat bygget på Tapis säng så nu har vi ett virkeslager hemma i vardagsrummet. Vi var ute på K-rauta och plockade på oss grejjer i fyra timmar igår. När vi hade plockat på oss allt kom vi på att det inte gick in i bilen men som tur var fanns det ett takräcke.
Bilder kommer på virkeslagret....

Jesus och Maria

Nu grävs, spräng, eldas och borras här inte längre några nya gruvhål för det är billigare att göra det på annat håll. De gamla hålen är vattenfyllda men långt ner i berget, ibland på flera hundra meters djup, ligger fortfarande smalspåriga skrangliga järnvägar. De sista luftdrivna borrmaskinerna som var för dyra att frakta upp rostar sakta sönder där de står i underjorden. Innan dessa moderna maskiner uppfanns byggde man en smedja där nere, någonstans hundra meter under Mossgruvan, för att varje dag kunna smida om de borrkronor som brukades för hand och betalades ur egen ficka. Men den har nog rasat ihop nu och kvar finns där bara en hålighet som är ovanligt stor för att ligga mitt i ett malmbälte som pressats samman av miljoner års evolution. Orterna löper kors och tvärs där nere och ingen vet längre riktigt hur eller var. Hade det här varit en viktig bygd hade man aldrig låtit gruvkartorna slängas eller hamna på avvägar men som det är här nu är det livsfarligt att börja gräva ovan jord; man vet aldrig vad som finns under. För några år sedan när en familj skulle spätta ut ett hål för julgranen i trädgården försvann spettet ner i marken och mätningar visade att det fanns ett tomrum stort som tre kyrkor staplade på varandra under tomten. Familjen bor fortfarande kvar för ingen lär ju vilja köpa ett hus byggt på toppen av ett Babels torn av tomrum och det finns ju inga garantier för att inte huset man flyttar till skulle kunna ha samma problem. Så man tar det med ro och tänker att; händer det så händer det, det är priset för att bo här och det vill man ju göra för det är ju sådan här man är.

   På andra sidan vägen där incidenten med julgranen inträffade ligger kyrkogården och kanske kan denna händelse ge en vink om varför så få går i kyrkan häromkring. För vem kan känna sig överväldigad och vidrörd av ett kyrkorum när det finns en sal tre gånger så stor strax inunder? Och hur ska man kunna känna ordentlig vördnad för en gravsten när det ligger fler medborgare begravda i alla schakt, dagbrott och orter än det gör på kyrkogården? Klart som fan att man då hellre tror på gruvfrun än Jesus och Maria.