Hippies, Sigur Ros

Jag vet inte vad man ska tycka om hippies egentligen. Å ena sidan så håller jag ju på dem för jag gillar deras musik (läs: Träd Gräs och Stenar, Kebnekajse, Hansson & Karlsson (ja de är fan hippies) för att bara nämna några svenska) men å andra sidan så kan de ju inte bete sig. En bunt jävla slan. Men det är ju nice att bara glida omkring med ett smile. Min bästa dag är fortfarande när jag körde barfota från Stockholm till Norberg i morsan och farsans Berlingo och traskade in på turistbyrån och hejja på Jon. Inget mer, inget mindre. Jag vet inte varför och det kommer antagligen inte vara lika bra om man gör om det.

Jag har samma kluvna gillande till Sigur Ros som hippies; jag vet inte om de är bra eller om de är sopkassa.
Ena sekunden så är de lierade i en ond pakt med Ze Devil (läs: Enya) å andra sekunden så är det genialt bra.
Jag snubblade över den HÄR videon som liksom sammanfattar det hela. Å ena sidan får man hänga med nakna brudar men å andra sidan så luktar de säker prutt.
Man kanske skulle bli hippie, så där bara en eftermiddag, bara för att prova. Nej.... Det är roligare att se dem på film, som med typ zebror. De har det säkert skitskönt i skuggan tills det kommer en krokodil och biter av dem mulen en mulen dag.

Oj vilken funderande bloggpost. Det är inte varje dag. Men sånt här kan man ju hålla på med nu när man han internet. Fan. Nu glömde jag kolla på Capote. Kanske ska slänga in den på telefonen så man har till den 14 timmar långa tågresan som stundar i morgon.
En bra sak förresten: Morsan sa att det stog någon om skjutbana på schemat vilket kan, i den bästa av världar, betyda att vi - lekmän - kommer att få peppra lite plank. Å jag bara skakar av blotta tanken. Sweeeeeeeet.