Bron

Vilken dag. Var och badade för första gången i år. Poofen och Hawaii-kråkan var med. Vi skulle åka till fliken men det var för mycket folk så vi tänkte att vi åker till Boten istället men åkte fel och fick bada i Fragg. Det var väldigt fint men lite mycket broms.

Idag tänkte vi göra historia och fixa denna bro som jag så länge gått och tänkt att jag ska måla. Vi Insåg redan innan att måla skulle bli för drygt och att vi istället skulle köra plan B som innebar att vi skulle sätta spegelglasskärvor i taket för en fräsig effekt.
Vid sjusnåret kom vi igång med förberedelserna. Perran hade tagit hem en massa speglar från tippen som vi krossade i en skottkärra till bra bitar.
Glaslim var en enkel match, vi knatade helt enkelt in på glasmästeriet och frågade efter ett lim som man satt fast speglar i betongtak med. Killen i kassan tyckte inte det var konstigt alls och det tyckte vi var konstigt tills vi kom på att de såklart trodde vi skulle göra något uppe i Mimerlaven (det är Norbergsfestival där men mycket techno och hippies från danmark).
Vi fixade en båt, Hawaii-kråkans optimistjolle som låg och skvalpade i deras igenvuxna damm. Den luktade fekalier så vi var tvungna att tvätta ur den.
Vi tänkte ta farfars kärra men den var trasig så vi fick åka och hyra en kärra på statoil i Fagersta som skulle vara inne innan tolv. Sedan tog vi kärran och körde ner båten till Prästudden nära där bron är belägen. Det satt en massa 30-åriga fyllon där som undrade vad fan vi höll på med när vi kom och lastade av en optimistjolle och sedan bara drog (för att lämna tillbaka kärran i Fagersta). När kärran var tillbakalämnad drog Perran hem för han skulle upp och jobba på tippen i morgon.

I alla fall. Hawaii-Kråkan och jag åkte till Prästudden och såg till vår förtjusing att båten faktiskt var kvar och att fyllorna hade dragit hem. Vi lastade i våra tre hinkar med krossat spegelglas och lim. För att driva båten frammåt så hade vi en trasig plaståra för små uppblåsbara leksaksbåtar och en lång pinne. Pinnen gick förvånandsvärt bra att paddla med. Klockan är nu runt tolvsnåret och det börjar bli riktigt mörkt så det är svårt att se hur vi ska orientera i vassen. När vi är nästan framme inträffar något mycket osannorlikt. Mellan oss och bron ligger något stort i vattnet som vi lite senare ser är en stor jävla bäver. Den blir ju såklart skogstokig och slår med svansen i vattnet så vattnet yr. Båda två inser att inget av oss tänkt forsera denna väktare. Vad snöpligt att vara tvungen att vända för en jävla bäver. Men när den ploppar upp bakom oss och slår med svansen tar vi vå chans och paddlar vidare snabbt som attans. Det var faktiskt riktigt läskigt med den där bävern. Den liksom bara försvann för att ett par sekunder senare poppa upp och smälla med svansen. Första gånge man ser en bäver på så nära håll.

Väl framme vid bron märker vi att det bor fladdermöss där men de försvinner ganska snabbt så det var inget jätteproblem. Dock är det ett problem att vi inte har någon kniv med oss så vi kan inte skära av toppen på kimtuberna. Vi glider ut i ljuset och tänker att de här kan vi ju skrapa upp mot betongen. Då inträffar osannorlikhet nummer två.
En bit bort innåt byn ser vi en träeka komma roende. Oj tänker vi. Är det Madde Murray och Per? Vad fan gör de ute nu? Fan nu kommer de se spegelglasen och allt.
När de kommer lite närmare så ser vi dock att det är inte Madde och Per utan Sheriffen Rudolfsson och någon till oidentifierad snubbe. För er som kommer utomsocknens ifrån så är Rudolfsson Norbergs enda polis, dock nu pensionerad. De tror såklart att vi är ute och tjyvfiskar kräftor så de glider upp och frågar vad vi håller på med och var vi har tinorna.
Vi säger ju såklart att vi bara är ute och finror lite och inte alls fiskar kräftor. Då får de syn på tre hinkar krossat spegelglas. Vad ska ni med det där till?
Den här nöten var svårare att knäcka. Vi kan ju inte röja vår plan och berätta för snuten att vi tänkt skapa lite "streetart". Jag säger bara "ja det kan jag tyvärr inte säga". De tugar och försöker få reda på var vi lagt ut kräfttinorna men vi hade ju inte några så det var inte mycket att göra åt.
Vi vänder om och paddlar tillbaka molokna och vi förstår att hela planen är körd. De kommer ju stå kvar och kolla på oss för att se var vi lagt tinorna så vi kan inte sätta upp något nu. Vi kan inte häller komma tillbaka morgonen därpå och slutföra planen för Rudolfsson kommer ju veta exakt vilka som vart där och det kommer ju garanterat inte uppskattas och leda till en anmälning.

Nästa bro är i Näs en halvmil bort vattenvägen så dit orkar vi inte ro med de skämtartiklar till åror vi har. Vi paddlar istället först ut mitt på sjön och sänker allt glas (det var ett jäkla coolt ljud av glasen när de singlade ner mot botten) och sedan upp till Klackberg och slänger upp båten på stranden och går hem. Total förlust.

Jag kan ju även tipsa om att ni ska läsa köp och sälj-delen i Fargestaposten på måndag den 28:e. Leta efter rubriken "Ved bortskänkes". Självklart kommer jag skanna och berätta bakrundshistorien på måndag.

På tal om fliken som jag började posten med:
Det här är Cristina Stenbäcks Kinneviks logotyp. Det finns en lite rolig historia kopplad till den. Det hela börjar så klart i Norberg eller närmare bestämt Fliken. Fliken nämndes första gången i skrift 1496 och det har bedrivits malmbrytning där länge. 1686 kan man genom att räkna på hyttskatten se att Fliken var en av Norbergs största hyttor. Som logotyp hade den en lilja (se bild ovan). I slutet på 1800-talet köpte då nybildade Fagersta Bruk AB (bildades 1873) upp Flikens hyttor av dåvarande ägaren som jag tror var Axel Axfeldt och tog då liljan som sin egen logo. Logon kom att representera hela fagersta och inte bara Bruket. 1978 köpte Jan Stenbäcks Kinnevik upp delar av Fagersta Bruk AB och året efter upphörde de att bryta malm. 1982 stängdes nio år gammla (och norra europas mordärnaste) "Stålverk 1". 1984 slog man ihop Fagersta AB med nystartade Avesta AB och 1985 stängde man ner "Stålverk 2" och sammanfogade Fagersta AB med Kinnevik i en koncern och då snodde Kinnevik lilje-logotypen. Det sägs att liljan skulle ha använts i Tv3's (som är Kinneviks Mediekoncer MTG's första kanal som drog igång med sattlelit sändningar från London 1987) logotyp men det har jag inte sett och jag kan inte hitta någon bild på det. I alla fall, nu kanske man ska sova för det ska bli fint i morrn med.