Förra veckan

Vi börjar där vi slutade sist, eller jag vill i alla fall minnas att jag nämnde att jag skulle åka på Guidning på Torshammars Mekaniska Verkstad med min farfar Folke.
Vi blev ett par stycken på denna exklusiva guidning, Claes med hans barn Elvis och Ulla-Maja, Morsan, Farsan, Murpan, Jon, Olle, Erkii Wesslan och jag. Farfar var på topphumör och redan på vägen dit fick vi en guidning genom kärrgruvan med bil.
Tosrhammar är en väldigt gammal verkstad som tidigare var spiksmedja. På sent 1800-tal (1872?) så bildades ett cooperativt ägt aktiebolag där de hade den lite speciella röstregeln att en aktie ger lika många röster som 100. Alltså en aktieägare per röst.
Torshammar hade ett eget juteri och en verkstad där man tillverkade allt möjligt i olika metaller. Ljustakar, mortlar och som vi kommer se även små flygplan.
Allt i verkstaden är orört sedan de la ner verksamheten men jag ska inte ge mig på och säga vilket år det var för då blir det fel men kanske någon gång på 70-talet. Det borde det vara för i en hög med tidningar hittade farsan av en slump hans första insändare till fagerstaposten för VPK och de borde ju vart på 70-talet. Hawaii-kråkan som är f.d. turistbyråföreståndare kanske kan klara upp detta i kommentarerna.
Vid den här svarven stod det en gubbe och jobbade i sextion (!) år. Samma gubbe, samma svarv. Gubben som stod vid svarven sa, enligt Folke, -Det är två saker man inte lånar ut och det ena är svarven och det andra är frugan, för när man får tillbaka dem är de inte sig lika.
Snett bakom farfar till vänster skymtar man den maskin som farfar själv jobbade på i slutet av 30-talet.
Allt ligger som sagt mer eller mindre orört sedan de la ner verkstaden och de har enormt mycket fina saker som man skulel vilja stoppa i fickorna. Ett exempel är det här utsökta lilla propeller-flygplanet i solit stål.
Hela verkstaden drivs av läderremmar som går upp i taket där ett system av stänger och kugghjul distrubuerar kraften från en kraftkälla. Kraftkällan var ett vattenhjul utanför.
Den nyaste maskinen kommer från 30-talet med de flesta maskinerna är äldre än så. Man kan dra igång hela kalaset från en elmotor men det var inget vi gjorde.
Efteråt åkte vi hem till farmor och farfar och åt. Det var mcyket trevligt. Vi fick även en liten extrarunda till gruvmuseet där Hawaii-kråkan guidade en sväng. På vägen dit och tillbaka fick vi även en bilguidning genom Kärrgruvan av Folke. Vi fick stanna var femte meter för att han skulle berätta om allt som hänt och vart det stått tågstationer och lanthandlar.
Det är verkligen något jag skulle villja filma så man har kvar för det är väldigt roligt att höra alla gammla historier.

Jag tar nästa del i en ny post för annars blir det fel med bilderna.