P&L

Som ni mer frekventa läsare kanske redan vet så har jag vart på Peace and Love i Borlänge, Jussi Björlings hemstad. Jag gled iväg på torsdag kväll. Jag sprang från jobbet hem och hämtade en kavaj och två liter vin och en halv kvartin gameldansk som blev kvar från midsommar.

På tåget till Borlänge, som tog cirka två timmar, var jag orutinerad nog att tänka att jag skulle ta ifatt de som redan var på festivalen. Jag menar jag skulle ju komma dit vid elva och ligga ganska duktigt i lä på promille-fronten. Jag lyckades i alla fall både komma i fatt och gå om ganska rejält.

När jag kom fram till Borlänge så mötte jag upp med Hawaii-Kråkan (tredkänsligt klädd i hotpants-shorts där grenen var så sliten att man nästan kunde kalla dem kort-kort-kjol), Sala-Madde och Sala-Lisa. Vi knatade bort till presscentret. Eftersom jag frilansade för en större tidning fick jag pressband och B-foto inklusive campingband. Eftersom jag redan hade ett kampingband så sålde jag mitt till någon ute på stan.
Här är dom Sala-Lisa, mr Hawaii 2008 och Sala-Madde.

Glad i hågen kilade jag ner till första bästa spelning, denna gång i form av ett band med småtjejer där sångerskan hade krulligt hår, och tog bilder från fotodiket som jag hade tillgång till.
Sedan knatade vi bort och kollade in tälten. En snabbis. Nu började tåg-pimplandet ta utt sin rätt men jag misströstade ej och gick och såg CSS tror jag de hette. Jag tror det var lite snabbare musik. Som stjärn-reporter gled man såklart ner i fotodiket och pimplade upp mobilkameran. Jag han ta två bilder varav en som bara blev blur innan jag åkta ut med huvudet före. Man skulle visst ha objektiv för att stå med de stora grabbarna.

På fredagen fick vi tillskott till familjen i form av Henka, snyggt dressad i jeansväst och USS Kitty Hawk kepa.


Henka har även stil och klass när det gäller buteljering av dryck. Här är hans något tuffare femlitersdunk med hemkört bredvid min inte alls lika coola platta med ekologisk öl. Henka lyckades förövrigt inte bara planka in på campingen, planka ut igen, in på Rocky Erickson och tillbaka in på campingen igen utan att förlura vare sig solthet eller pengar, utan han lyckades få med sig en till kontainerpunkare som vi ska tala om mer senare.Här under är jag iförd Sala-maddes scarf i allehanda färger.
Som ni ser ligger det ett pack med Marlboro i knät på mig. Det var för helgen inget sällsynt och jag lider sedan i söndags av kemisk lunginflammation käckt påhejat av en lätt KOL.
Här ser man även ett av de få tillfällen när jag är lite lättklädd (även om jag några minuter senare korar ner brallorna i knävecken i värmer). Jag lyckades nämligen med konststycket att inte ta av mig kläderna en enda gång från torsdag morgon till söndag kväll, något som de flesta i min närhet nog förstod utan att behöva fråga.

På fredagen kom även Tomas, Sala-Maddes andra hälft för er som inte träffat honom på länge. Som ni ser är han väldigt glad över det. Alltså att han är Sala-Maddes andra hälft, inte att ni inte träffat honom på länge. I bakgrunden sitter ett par 40-åriga trebarnsföräldrar som lämnat kidsen hemma och åkte i Borlänge för att supa och röka cigarr. Vi tjålade både ett och annat för mycket med dem för deras eget bästa.

Poofen gled även in på fredagen. Här under, han och jag. Fotograf okänd men bilden hittades på min mobil.
Poofen drog inte ut på det hela utan kräkade ner första bästa glasåtervinningsstation. Eller gjorde han det? Är det bara jag som ljuger bara för att det ser ut så på bilden? Ja, det är bara jag och Poofen som vet och den hemligheten tar vi med oss i graven.
Nöjd blev han i alla fall. Vad han nu gjorde.
Här är två yngre damer som vi fick hålla i ölen åt när deras föräldrar gick förbi. När jag skulle ta kort på dem kysste de varandra rebelliskt medans Poofen snaskade sig deras käk.
Här under har jag precis sett en av mina bästa spelningar någonsin med de bindgalna kanadickerna i Crystal Castles. Som ni ser har jag tillochmed köpt en t-shirt som jag sedan tappade bort (om någon råkat få med den hem så hojta till!).

På fredan fick vi även påfyllning av den här lurendrejaren från fagerstatrakten (till höger). Jag kallade hanom Grävlis men jag tror han hette något helt annat. Han lyckades dricka ohemult mycket ren sprit och tumla in i allas tält, pissa överallt, skära upp hela handen när han plankade in, och ligga sönder en tetravinare i Sala-maddes tält (alltså Sala-Madde och Grävlis låg inte utan Grävlis tyckte det var en bra idé att lägga sig i deras tält och då gärna på en tetra).
Här hittade jag förövrigt en bild på Crystal Castles. Sångerskan som står i mitten var som sagt helt sjövild och kängade över scenen som en junivind. Det var helt bizarrt hur hon kunde röra sig så coolt och samtidigt stenhårt. Jag har lyssnat lite på youtube och så nu när jag kom hem och det går verkligen inte upp mot live-känslan. Om ni har chansen: se dem
Som vanligt var Håkan mycket bra. Jag gav bort mitt b-fotopass till en söt 91:a som antagligen var med glad över att ha det än jag (och som inte visste hur länge man kunde stå i fotodiket med en mobilkamera).

Nej nu måste jag skicka in det här på press till Nynäsposten innan jag går och lägger mig.

2 comments:

Anonym sa...

Jag fick med mig en CC-tröja hem. Kan återfås mot beskrivning. Alternativt byta den mot mina skor som också försvan.

Anonym sa...

Hehe... ingen som fick med sig min väska hem?

Skicka en kommentar