Chock

Jag kan tala varmt och länge om hur jag avskyr småbarnsföräldrar som glömt att de inte kör det årliga Ben Hur loppet

Alla vet ju vilken förödelse de skapar där de drar fram med sin egen, förfinade, version av "den brända jordens taktik".
Idag när jag hoppade på bussen (man kan hoppa på bussen i mitten för där står en gubbe och kollar kort) blev jag nära slaktad av en av dessa "chariots of death".
När jag med smärtande hälsenor vände mig om blev jag förskräckt. Ni kan icke gissa vem det var som körde djävulsmaskinen; en folkets tjänare; demokratins självutnämnda beskyddare; någon jag inte skulle tro det om: Maria Wetterstrand.
Hon verkar ju så mjäkig på tv. Det vi lär oss av detta är att man kan inte lita på någon. Så fort de får chansen tar de den. I gångarna på Kooperativet, på bussen bland äldre människor och överallt annars kommer åt.


Jag kollade lite om Medaljer idag på Wikipedia (en snabb surfning via Nor(avsmalnande vattendrag)->GMNor(Svenska utmärkelsen för nit och redlighet)->Medalj->Numismatik)

Det visar sig i alla fall att Numismatiken, läran om mynt, sedlar, poletter och medaljer är en mycket mer intressant gren av den högre skolan än man först kan tro.
Detta är, trots sin tillsynes stora likhet med knappologin, mycket viktigt.
Läran skapades på 1800-talet av en nobel herre vid namn Bartolomeo Borghesi.
Han är född i närheten av Rimini (som i sin tur är mycket nära floden Rubicon (där Julius Ceasar enligt Suetonius skulle sagt sina berömda ord "Alea iacta est" (som Erik påpekade borde vara felaktigt då rommare av rang talade grekiska vid den här tiden (som leder till att jag kan säga att jag säkte antik grekiska 7.5p i höst nyss))))
I alla fall så var Bartolomeo (hädanefter kallad "Barry")
Berry var en hängiven Epigrafiker (alltså den som håller koll på text och bild på mynt, eller egentligen alla antika inskriptioner men i alla fall...). Han var så hängiven att han gjorde en skiss över hu man skulle kunna samla alla latinska inskriptioner i ett enda samlingsverk. Detta tyckte Teodor Mommsen (Nobelpristagare i litteratur 1902) på Berlins Akademi var så bra att han fortsatte med arbetet och gav ut boken Corpus Inscriptorionum Latinar. Även Napoleon III (eller sfinxen vid Seine som hans vänner kallade honom) tyckte det var bra så han beordrade att alla Berrys verk skulle samlas i ett enda. Det blev tio volymer och sista volymen kom ut 1892.


Förresten så har jag den stora äran att bli nämnd vid namn på David Nessles blogg.
Det var en gammal kommentar om spam som senare förädlades en hel bloggpost (inte bara för mig alltså).

2 comments:

Anonym sa...

Väldigt fint att bli omnämnd på Nessles blogg. Jo, apropå det där med grekiskan, jag hoppas det är tryckfels-nisse som vart i farten, annars kanske vi sökt olika kurser, den ska va på 15 hp. Men det är lugnt i så fall, dom har förlägt anökningstiden... I alla fall, det där med romare och grekiska. Grekiskan användes i alla fall vid högtidliga tillfällen, du vet som när 1700-svennebanankungar uttryckte nåt på franska när de blitt knäppta på baler (ett exempel jag läste nånstans), eller när man i Rom blir knivhuggen av nån rascal. Kai su ... Eller när man ser nåt häpnadsväckande på Riche, Oh my god!

potmo sa...

ja självklart så är det tryckfelarna som spökar. 15p var det.

Skicka en kommentar