Janne-i-backen Jannes backe.

I en backe på en gammal cykel kämpade en man med att ta sig uppför. Han såg inte särskilt envis ut men upp ville han ändå. Det var en lång backe, faktiskt så lång att den hade två namn. Högst upp hette den det ena och längst ner hette den det andra. Vissa sa att det var så för att den egentligen var två backar som satt ihop medan andra menade att det var så för att det inte spelade någon roll om en backe hette flera saker. Andra menade rent av att något av namnen var felaktigt. Ingen visste riktigt vart namnen skiftade men de som bodde där uppe såg väl på den på ett sätt och kallade den därefter medan de som bodde där nere såg den från ett annat håll med andra egenskaper. Någon gång hade det någon stans säkert funnits ett papper som kunde tala om att backen egentligen bara hette det ena, och detta ena stämde säkert överens med samma håll författaren till papperet antecknat backens namn ifrån. Men nu visste ingen längre säkert, och det spelade heller ingen roll, eftersom backen inte längre behövdes till något viktigt. Så de som bodde i närheten kunde ju låta den heta vad de ville.

   På senare tid hade den rent av börjat få ett tredje namn som så att säga struntade i de naturegenskaper som de tidigare namnen beskrivit. Ungefär mitt i bodde nämligen en man som hette Janne. Eftersom han bodde så mitt i blev det naturligt att kalla honom Janne-i-backen; och eftersom Janne på ett tydligare sätt markerade vad som var unikt med just denna backe (alla backar leder ju både uppför och nedför) var det många som föredrog att kalla den Jannes backe. För dem som inte visste vem Janne var kunde man rent av ta till ett fjärde alternativ och kalla den Janne-i-backen Jannes backe. Det spelade ju ändå ingen roll vad den hette eftersom backen som sagt inte behövdes till något viktigt längre.