Den senare tiden har jag varit uppslukat av den magiska magnetismen.
Jag har påbörjat ett projekt som de senaste dagarna har varit kantat av idel motgångar.
Tanken är att jag skall bygga ett litet berg i trä. Under berget skall det sitta ett gäng elektromagneter som ska flytta järnfilspån längs en stig till bergets topp.
Status på projektet framgår av det mail jag nyss skickade till några av KTHs professorer i elektrofysik (se nedan)
Hej
Jag bygger ett litet berg i trä (se fig 1). Berget skall vara ett ihåligt skal som är ca 5 mm tjockt och under ytan skall det sitta en rad elektromagneter som får vara cirka 3 cm i diameter. (se fig 2)
Ovanpå ytan skall det ligga järnfilspån eller små järnkulor som skall dras till elektromagneterna.
Elektromagneterna ska slås av och på i en serie så att järnfilspånet rör sig som på en stig från bergets rot till dess topp via magneternas magnetfält.
Det jag inte kan lösa är att jag inte har lyckats förstå om magneterna kommer att kunna vara så starka att de kan dra järnfilspånet upp längs berget.
Jag har letat i två veckor på internet och i annan litteratur men jag har inte lyckats hitta exempel på eller beräkna hur stark magnet man behöver.
Jag har även experimenterat med ett 15V, 3A DC aggregat och en kärna av stål (15 mm diameter, 80 mm lång) som jag lindat tunn isolerad koppartråd (0,65 mm) ca 200 varv i tre lager.
Den elektromagneten fungerar men kommer inte i närheten av den dragningskraft jag behöver.
Jag kan inte experimentera så mycket mer eftersom det börjar bli ganska dyrt att köpa olika nätaggregat, järnstavar och annan elektrisk utrustning som är för svaga (för att sedan inse att jag skulle behöva flera kilovolt och vattenkylda magneter för att kunna slutföra projektet).
Jag har förstått att det antagligen skulle vara bättre med en hästskoformad kärna istället för en stav då magnetismen kan färdas genom stålet längre och mindre genom luften.
Även så tror jag att jag borde ha en kärna av mjuk-järn då järnatomerna kommer att rada upp sig bättre i det materialet än stål.
Jag har även förstått att mängden magnetism är proportionerligt till antalet ampere-varv runt kärnan. Så mer ström och fler varv gör magneten starkare (upp till strax under 2 tesla).
Jag har förstått att magnetismen avtar med kvadraten av avståndet, så flyttar men magneten en två centimeter bort så kommer magnetismen minska till en fjärdedel från ursprungsläget.
Jag tror inte att träet kommer att försvaga det magnetiska fältet men jag har inte kunnat verifiera det.
Vad jag inte förstår är hur mycket en tesla är. Vad kan man jämföra det med? Hur mycket kraft ger det och på vilket ungefärligt avstånd kan det dra till sig järnfilspån? Blir en halv tesla hälften av kraften eller kan man inte räkna så?
Eftersom jag inte har hittat någon referens förutom vilken lyftkraft magneter har när de har direkt kontakt med objektet det ska lyfta är det väldigt svårt att beräkna ungefär hur stark magnet jag behöver.
Tror du att detta är byggbart eller är det praktiskt omöjligt?
Jag skulle vara evigt tacksam om du kunde hjälpa mig med detta
Tack på förhand
Jag tror at projektet är genomförbart, om än litet knepigt.
Det viktiga är att skalet inte är tjockare än 5 mm.
Avståndet är allt! Om man kan minska tjockleken på de ställen där man har magneterna blir det avsevärt lättare.
För att få spånen att vandra uppåt krävs ett ganska stort antal magneter som sitter mycket nära varandra i följd.
Man kanske rentav ska tänka sig en böjlig struktur som är som en bana och som monteras på insidan av berget.
Det är viktigt att magnetflödet återleds med hjälp av en järnkärna av exempelvis C-typ.
Som sagt, mycket arbete, men säkert genomförbart.
Folke vann årets schacktävling efter att ha slagit mig i finalen. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det gick till för han klantade bort sin dam redan i början.
Busskiosken i Norberg hade nyheter. Den här gången var det mackor.
Jag lyckades erövra Leif Loket Olssons autograf. Vi spelade TP hemma hos Murp och Hawaiikråkan hade tagit med priser till alla i form av olika autografer. Efter lottning fick jag Lokets. Andra autografer i potten var han var åklagare för Charles Manson, Mora Nisse, Lasse Anrell, Wassberg och ett par till jag inte kommer ihåg.
Tapi och jag gjöt tennsoldater, romare. Det var svårt och vi fick inte till svärden. Hela Tapis armé av romare hade spetälska.
Julafton hemma. Fin gran. Efter det åkte jag till Norberg. Gio och Tapi kom på annandagen.
Nu har jag precis kommit till Stockholm från Norberg och det första jag gör är såklart att kolla upp vad jag missat på internet. Jag hittade inte något nytt men en del gamla saker som jag tänkte göra er uppmärksammade på.
Den här första gillar jag nästan mest. Det är en motor som är nerväxlad en massa gånger. Den sista växeln sitter ingjuten i betongblocket längst till höger. Eftersom det är så nerväxlat så rör sig inte den sista växeln nästan inte och därför går inte betongblocket sönder. Om ett par tusen år kanske det gör det.
Här är en onödig kinesisk-fläkt-öppnare.
Detta är en digital version av en leksak som Oskar hade när vi var små.
Här är ett gäng olika små maskiner som inte gör så mycket men det är många maskiner och det gillar jag. Skulle man bara vara så rok så man kunde köpa så många motorer mmmmm.
Zimoun : Sound Sculptures & Installations | Compilation Video V1.5 from ZIMOUN VIDEO ARCHIVE on Vimeo.
Jag stötte nu i kväll på en film av Bruce Bickford som jag tyckte var väldigt fin och hade ett väldigt bra soundtrack. Självklart forskade jag vidare om man kunde hitta några fler lika bra. Tyvärr gjorde jag nästa inte det men en som var ok. Det verkar som att den gode Bickford har gjort en massa snöiga leranimationer så om ni gillar sånt så googla på.
Här är en bra en som tyvärr är lite sopigt komprimerad
Nice soundtrack som sagt.
Sedan kan ni kolla in den här med som går i lite samma stil
Bickford och Zappa ska har haft lite projekt tillsammans men jag har inte hittat något exempel än.
/N
Hej igen
Jag har börjat på ett nytt jobb. Jag ska göra en massa spel och fixa flashsidor.
(www.dicearena.com)
Det ligger vid Medborgarplatsen.
Potmo.com är nu i version 12. Se det här!
Musik, manus, foto och regi: Hawaii Kråkan
I Rollerna, in order of apperance : Miranda, Potmo
Jag har gjort om sidan lite med men det syns inte.
Bloggen har varit lite ostadig de senaste dagarna och det beror på att jag har migrerat till en ny server och när jag gjorde det dog alla länkar till bloggen.
Just nu ser det ut som att bara blogg.potmo.com funkar och inte blog.potmo.com för er som använde den urlen.
Sedan är jag på G med en ny version av potmo.com. Jag har renderat film de senaste fyra timmarna, något som är helt oförståeligt med tanke på den enorma mängd visuella effekter i filmen. Jag postar när allt är klart.
| Från: | info (xxxx@kennyhakansson.se) |
| Skickat: | den 5 november 2009 10:31:44 |
| Till: | jon ashbourne (xxxxxxxxxx@hotmail.com) |
Hej igen.
Det har hänt en del sedan sist.
Jag och Gio har vart i Leksand och tittar på oljeprovborrningar med Erkii och Sandra.
På Tv går America Got Talent. Och en gång i tiden hade de ju det. Så slipat. Kolla bara i slutet när det är flera som dansar synkront så det förslår.
I morgon åker jag till England och kommer hem på fredag och tjabbar med Miniclipparna.
Rekommenderas för alla Guns'n'Ammo älskare där ute.
När jag ändå är här och skriver så kan jag berätta att Erkii och jag börjat spela på travet igen. Erkii satte 4 rätt förra helgen och jag, inte riktigt like rutinerad, satte 3 rätt nu i helgen.
Jag och Joanna har även påbörjat bygget på Tapis säng så nu har vi ett virkeslager hemma i vardagsrummet. Vi var ute på K-rauta och plockade på oss grejjer i fyra timmar igår. När vi hade plockat på oss allt kom vi på att det inte gick in i bilen men som tur var fanns det ett takräcke.
Bilder kommer på virkeslagret....
Nu grävs, spräng, eldas och borras här inte längre några nya gruvhål för det är billigare att göra det på annat håll. De gamla hålen är vattenfyllda men långt ner i berget, ibland på flera hundra meters djup, ligger fortfarande smalspåriga skrangliga järnvägar. De sista luftdrivna borrmaskinerna som var för dyra att frakta upp rostar sakta sönder där de står i underjorden. Innan dessa moderna maskiner uppfanns byggde man en smedja där nere, någonstans hundra meter under Mossgruvan, för att varje dag kunna smida om de borrkronor som brukades för hand och betalades ur egen ficka. Men den har nog rasat ihop nu och kvar finns där bara en hålighet som är ovanligt stor för att ligga mitt i ett malmbälte som pressats samman av miljoner års evolution. Orterna löper kors och tvärs där nere och ingen vet längre riktigt hur eller var. Hade det här varit en viktig bygd hade man aldrig låtit gruvkartorna slängas eller hamna på avvägar men som det är här nu är det livsfarligt att börja gräva ovan jord; man vet aldrig vad som finns under. För några år sedan när en familj skulle spätta ut ett hål för julgranen i trädgården försvann spettet ner i marken och mätningar visade att det fanns ett tomrum stort som tre kyrkor staplade på varandra under tomten. Familjen bor fortfarande kvar för ingen lär ju vilja köpa ett hus byggt på toppen av ett Babels torn av tomrum och det finns ju inga garantier för att inte huset man flyttar till skulle kunna ha samma problem. Så man tar det med ro och tänker att; händer det så händer det, det är priset för att bo här och det vill man ju göra för det är ju sådan här man är.
På andra sidan vägen där incidenten med julgranen inträffade ligger kyrkogården och kanske kan denna händelse ge en vink om varför så få går i kyrkan häromkring. För vem kan känna sig överväldigad och vidrörd av ett kyrkorum när det finns en sal tre gånger så stor strax inunder? Och hur ska man kunna känna ordentlig vördnad för en gravsten när det ligger fler medborgare begravda i alla schakt, dagbrott och orter än det gör på kyrkogården? Klart som fan att man då hellre tror på gruvfrun än Jesus och Maria.
